Society A-Z/Samhällets A-Ö

Ibland får jag frågor om hur jag ser på olika samhällsfenomen. Det är oftast relaterat till mitt politiska engagemang och då kan det ju finnas en poäng att bidra med perspektiv. Det är omöjligt belysa alla vinklar och vrår på en sida som denna, men det kan kanske ses som ingångsvägar. Förhoppningsvis kan det locka till eftertanke.

Abort

  • Att förstå grundorsaker

Frågan om abort dras fram som slagträ i den politiska debatten i tid och otid. Det används som verktyg för att locka fram heta känslor hos människor. Onödigt och ohederligt anser jag. Det är främst en halmgubbe som används för att svartmåla meningsmotståndare. Jag, liksom de flesta människor, är för att alla ska kunna bestämma över sina kroppar. Det betyder m.a.o. att jag inte ser något hinder för abort fram till och med graviditetens vecka arton som 1974 års lag stipulerar.

Dock anser jag inte att frågan om abort är oproblematisk, men att fokus hamnar fel. Istället för att se till rätten att bestämma över sin egen kropp kan vi fråga oss varför vissa kvinnor känner sig tvingade att vidta detta ingrepp. Vilka typer av omständigheter grundar det sig på, vilka normer får kvinnor att välja bort mödraskapet? Handlar det om ekonomi, karrär, socialt stigma, synen på familj, psykiska utmaningar, relationsproblem, missbruk, ersättning av preventivmedel, missbildade foster på grund av graviditet i sen ålder eller vad? Jag har inte svaret på dessa frågor, men anser att de är angelägna att utforska. Tack och lov är trenden av tonårsaborter nedåtgående. Det är positivt, även om det i sig skapar helt nya frågor. Men dessa har inte med abortfrågan att göra.

Arbete

  • Att bidra till samhällets bästa är en skyldighet
  • Sänkt skatt på arbete
  • Målsättningen att kunna försörja en familj på en inkomst

Detta är ju ett stort område och vi kan inte komma i närheten av något som liknar en heltäckande beskrivning, utan vi får nöja oss med några axplock.

Det pratas ibland om rätten till arbete och att den ska tillfalla alla. Det kanske handlar om hur du definierar rätt och arbete. Förmodligen resonerar man kring människovärdet och då är möjligheten att bidra genom arbete en del av detta. Det är ju inte en så tokig idé. Samtidigt är det också en skyldigheten att bidra till samhällets välstånd genom att just arbeta. Det bör vara en grundprincip, som givetvis har sina undantag eftersom inte alla är fullt arbetsföra och i andra sammanhang kan bidrag ske genom andra metoder än direkt arbete. Det betyder att arbete är en del av livets större mening att möta vardagens alla utmaningar.

En helt annan aspekt är möjligheten att kunna försörja sig själv och sin familj på en inkomst. Ur min synvinkel är det märkligt att vi i ett modernt samhälle tvingas arbeta så till den milda grad att vi ibland har svårt att ta del av det välstånd vi och våra förfäder byggt. Det finns här något osunt som behöver hanteras tror jag. Frågan handlar inte om att vrida tillbaka klockan till en tid när män tvingades slita från morgon till kväll för att försörja sina familjer och kvinnor hänvisades till att hålla samman familj och hem. Det finns många utmaningar och jag tror att vi måste fundera över allt från kärnfamiljens status till statens inflytande över människors privatliv och mycket mer för att hitta lösningar.

Arbetslöshet

  • Lägg ner arbetsförmedlingen
  • Villkorade bidrag

Arbetslöshet är ingen trevlig sak, speciellt inte om den drabbar stora mängder människor på en och samma gång. I sådana fall kan extraordinära åtgärder krävas. Tittar vi tillbaka på olika arbetsmarknadsåtgärder tycks det dock som att insatserna haft magert resultat. Det märks inte minst på Arbetsförmedlingens meritlista. Jag har ingen mirakelkur för detta område. Jag tror att satsningarna från politiskt håll behöver vara långsiktigt strategiska, genom att ge näringslivet goda förutsättningar. Jag menar att det är genom just näringslivet som samhälle såväl som enskilda medborgares välmående stärks. Att bygga en stor offentlig förvaltning är inte den väg jag menar att man ska gå eftersom jag tror att det utarmar landets förmåga att upprätthålla välfärden.

Vad gäller Arbetsförmedlingen så bör denna läggas ner. Denna institution är allt för disfunktionell för att fortsätta suga skattemedel ur folks plånböcker. Istället kan denna verksamhet t.ex. privatiseras. Inte för att privatisering i sig är paradiset på jorden, utan helt enkelt för att alternativet tycks effektivare. Om någon kan komma fram till en högpresterande organisation i offentlig regi har jag inget emot den lösningen, men inget pekar idagsläget i den riktningen.

Kraven på arbetslösa personer bör också vara tydliga i fråga om ersättning och prestation. Det går inte för sig att människor väntar på att myndigheter ska lösa deras problem, det måste de fixa själva. Det finns oftast alternativ även om det kan vara plågsamt att ta till sig. Man måste kanske gå ner i lön, byta bostadsort, skifta karriär, dra ner på sina utgifter, starta eget eller utbilda sig. Jag menar att många kan bidra till sin egen och andras försörjning på något sätt. Det låter tufft och det är det. Inte tu tal om det.

Assimilering

Se Invandring.

Avfall

Se Klimat och miljö.

Barnomsorg

  • Såväl privat som offentlig barnomsorg
  • Vinster är en förutsättning för investeringar

Att ha barn är en fantastisk sak och samtidigt slitsamt. Som förälder har man ett stort ansvar att lotsa sina minsta till att fungerar i samklang med övriga samhället, för deras egen skull likväl som omgivningen. Barnomsorg behövs som komplement för att vi ska få ihop livspusslet och måste erbjudas den som arbetar eller studerar. För en del passar dagis, andra vill hellre nyttja en dagmamma, släktingar eller ta hand om barnen i egen regi. Vilken ägandeform barnomsorgsverksamheten har, har jag egentligen inte någon synpunkt på. Det är knappast ägandeformen som ska styra. Det viktiga är att de tjänster som erbjuds står i paritet med kostnaderna och behoven. Emellanåt kommer slagord upp om att privatisering är av ondo inom barnomsorgen. -Bu för vinster i välfärden, ekar i första maj-tågen. Det är bara ett spel för galleriet eller ideologisk blindhet. Jag ser inget ont i att någon som driver en verksamhet ska kunna ta hem en vinst för det hela. Det är just genom vinster som en verksamhet kan fortsätta spira och utvecklas. Det är genom vinster som investeringar kan göras och innovation uppstår. En vinst idag är en garanti för välfärd imorgon. Det är inte så att ett offentligt drivet dagis inte kräver investeringar och utveckling. Det sker bara genom att pengarna hämtas från ett annat konto.

Bidrag

  • Bidrag ska stärka mottagaren att klara sig på egen hand

Bidrag är både något gott och av ondo. Det utgör en del av den institutionaliserade solidaritetstanken i ett samhälle. Vi ska vara oerhört glada att vi är så rika att vi kan tillåta oss ett välfärdssystem som kan stötta människor som råkat i knipa och inte kan sörja för sig själva. Det är tydligt att denna typ av system krävs. Samtidigt är det ju en indikation på att något är skevt. Bidrag är egentligen bara en del av en uppsjö säkerhetsventiler. Vi har arbetslöshetsunderstöd, pensionssystem, a-kassa, försäkringar, eget sparkapital, släkt och vänner, lån och andra medel att tillgå. Bidrag ska ses som en av de sista livlinorna att ta till eftersom det annars urholkar egenvärde och empati.

Jag tror det är bra om bidrag normalt sett är villkorade med en motprestation. För en arbetslös kan det t.ex. betyda att man söker relevanta arbeten. För en missbrukare kan det handla om att genomgå avgiftning. I vissa lägen kan bidrag villkoras med en återbetalningsskyldighet, de bör alltid vara behäftade med tidsbegränsning och behovsstyrning. Jag har t.ex. alltid förundrats över barnbidraget. Det finns ingen anledning till att alla familjer i ett samhälle som det svenska ska erhålla barnbidrag utan behovsprövning. På samma sätt ser jag att den del av föräldrapenningen som utgör garantipengen kan strykas och istället tilldelas familjer med behov efter en behovsprövning. Det rimmar i mina ögon bättre med solidaritetstanken.

Bistånd

  • Bistånd ska kopplas till stärkt förmåga hos mottagaren att klara sig på egen hand

Bistånd är en fråga som inte syns så tydligt i debatten idag som under andra halvan av 1900-talet. Det handlar, precis som med bidrag för enskilda personer, om att stötta någon med problem att åter komma på fötter. Bistånd kan såklart användas för att avhjälpa en extrem situation som akut svält eller upprättande av flyktingläger. Dess långsiktiga karaktär måste dock ha som mål att mottagaren ska kunna ta steg ur den situation man befinner sig i. Att villkorslöst pumpa in pengar i ett land utan tanke på hur åtgärderna ska förvaltas och omvandlas med egen kraft får helt enkelt inte ske.

Bostadsmarknad

  • Lätta på regleringarna av byggande
  • Ta bort stora delar av tillstånds- och anmälningsplikten ur Plan- och bygglagen
  • Främja familjen som centralpunkt i bostadspolitiken

Vem vill inte flytta in i en insynsskyddad lyxvilla mitt i stan med havsutsikt till ett vrakpris. Och sedan är det ju verkligheten. Ingen av oss kan räkna med att bo precis så som vi vill, trots att hemmet är bland det viktigaste vi har. Kanske är bostaden i behov av renovering, kanske är den för stor, för liten, för dyr, i fel område eller annat. På många ställen råder det bostadsbrist. Det lär inte avhjälpas med att vräka ut enorma mängder hyresrätter på marknaden, men inte heller att enbart satsa på egna hem. Olika lösningar lär behövas. Ofta satsar kommunerna stort på att äga bestånd av hyresrätter. Då jag ogillar att offentlig förvaltning blandar sig i människors liv så hade jag önskat att efterfrågan kunde mättas på annat sätt. Jag är dock osäker på vilka konsekvenser det skulle få med att i större utsträckning förlita sig på privata initiativ, kanske främst eftersom bostadsmarknaden är omgärd av en mängd regleringar som jag inte kan överblicka.

En sak som är säker är bostadsmarknadens starka koppling till sysselsättning. I dessa dagar när digitaliseringen tar allt större plats i vardagslivet är det inte omöjligt att det också påverkar bostadsmarknaden. Det är naivt att tro att ubaniseringsprocessen skulle avstanna. Däremot kanske takten sjunker något och fördelningen av vem som flyttar vart förändras. Det skulle kunna innebära att vissa av de kommuner som faktiskt har ett överskott av bostäder lättare kan fylla sina vakanser.

Bostadsmarknaden är också en fråga direkt sammankopplad med en uppsjö områden; den syn vi har på kärnfamiljen, släkt och vänners betydelse, skilsmässor, ensamhushåll, förväntan på egna utrymmen, befolkningens åldersfördelning, invandring, när vi bildar familj och skaffar barn, hur många barn vi har, status, urbanisering, stadsplanering, trafikpolitik och mycket mer. Oavsett område så ser vi att allt pekar mot fler och mindre bostäder i stadsregionerna. Så har det sett ut under många år och det kommer fortsätta och behöver stöttas. Jag menar att vi också måste förstå att bostadsbehovet bara är ett symptom på hur samhället ser ut i övrigt. De underliggande frågorna behöver besvaras. Personligen tycker jag det är beklagansvärt med den gradvisa nedgradering som skett under senaste halvseklet, av familjen som central enhet. Detta är en av flera drivande krafter till att vi idag ser så många ensamhushåll. Jag ser inte att det kommer förändra sig under överskådlig tid, om inte samhällsnormen förändras.

Brott och straff

  • Fokusera brottsbekämpning mot den lilla andel människor som begår den absoluta huvuddelen av alla brott
  • Skapa en ny polisorganisation från grunden
  • Stärk skyddet mot att människor blir oskyldigt anklagade

Statsmakten har några grundläggande ansvar i ett samhälle. Att upprätthålla lag och ordning är ett av dem. Det fråntar givetivs varken dig eller mig ansvaret att svara upp till moraliska skyldigheter som medmänniskor.

Trots detta begår människor brott och andra drabbas. Det ligger mycket i att ett samhälles struktur kan bidra till ökad brottslighet. Ett exempel är 2015 års asylpolitik där sittande regering medvetet tillät klyftorna mellan människor att öka. Det gav trots de humanitära intentionerna naturligtvis utslag i brottslighetens karaktär. Samhällets struktur får dock inte användas som ursäkt för den enskilda personens ansvar.

Grundsynen bör vara att man ska stå till svars när man begår ett brott. Synen att människan är något heligt och okränkbart måste också gälla. Det måste avspeglas i lagstiftningen och ska skydda personer mot brottsliga handlingar från enskilda såväl som det offentliga. Okränkbarheten innebär bland annat principen om att ingen ska betraktas som skyldig utan helt övertygande bevisning och att bevisbördan ligger hos den som uttrycker anklagelsen. Den grundläggande pricipen måste också innefatta förlåtelse. Vi begår alla fel och när du har sonat för det måste du tillåtas att kunna få din heder åter. Den andra delen i grunderna måste också vara att den som drabbats av brott måste stöttas och att arbete måste läggas på att förebygga brottsliga handlingar.

Ett dilemma kopplat till rättvisebegreppet och brottslighet är integritetskränkning. Ibland hör man synpunkter som att, -har du inget att dölja, så är det inget problem med åtgärden. Det framkommer inte minst när det pratas om kameraövervakning. I mina ögon är detta ett naivt förhållingssätt som visar på svag förankring till den västerländska synen på människans värde och demokratins grunder. Vid kameraövervakning handlar det inte om vad du som enskild gör och inte gör. Frågan är när det material som fångas in kommer missbrukas av den part som sitter på andra sidan. Detta gäller alla former av elektronisk övervakning, men även andra typer av integritetsinskränkande åtgärder. Speciellt blir detta tydligt då frågor kring värdegrund, policies, styrdokument och liknande integreras i förodningar som grund för beivrande och proaktiva åtgärder.

En del i rättsområdet som jag anser bekymmersamt är den snedfördelade balansen mellan individ och näringsliv å ena sidan och stat å den andra. En del av detta problem är skattelagstiftningen som jag menar måste förändras. Det kan inte vara så att åtgärder ska kunna vidtas av en enskild förvaltning i den utsträckning som idag sker, utan att det föregås av rättslig prövning av oberoende instanser.

Jag tror tyvärr att polisväsendet måste förändras i grunden. Allt för många år av omorganisationer, reformer, politisk korrekthet, policies och relativitetsteorier har tagit udden av polisens förmåga att utföra sitt uppdrag. Inget talar för att verksamheten behöver återgå till kommunal form, men det krävs en lokal knytning, effektiva metoder och en ledning som förstår vad polisiär verksamhet är utan att låta sig påverkas av ideologiska narrativ. Jag förespråkar en organisation som till större del består av specialister än generalister som i dagens organisation. Jag tror inte att antalet poliser behöver öka eller få utökade befogenheter. Utmaningarna ligger i att kunna hantera de resurser som redan står till förfogande.

Domstolar

  • Skapa en konstitutionsdomstol
  • Se över och ta bort delar av paragrafen om hets mot folkgrupp ur grundlagen

Det är en självklarhet att domstolsväsendet måste vara fristående och oberoende från den politiska makten, det ingår som en del i maktdelningsprincipen och tillämpas i de flesta demokratiska länder. Dock inte i de nordiska länderna där det istället ligger större fokus på folksuveränitetsprincipen. Maktdelningsprincipen handlar om att fördela makten i instanser för att förhindra maktmissbruk. Man säger att makten delas mellan den som lagstiftar (riksdag), den som verkställer (regering) och den som dömer (domstolar). Dessa tre instanser är oberoende av varandra. Folksuveränitetsprincipen går ut på att all offentlig makt utgår från en enhet som står över såväl dömande som verkställande makt. Denna enhet ska i sin tur avspegla folkviljan genom att den blir vald.

Båda varianterna har såklart sina styrkor och svagheter. Det som talar emot den svenska modellen är i mitt tycke att den är allt för utopisk och naiv. Vi vet alla att det döljs mycket smolk i såväl politiska- som ämbetsmannaskikten som inte syns för gemene man. I kombination med det borttagna ämbetsmannaansvaret så har vi som medborgare i realiteten obefintliga möjligheter att påverka makten.

Det jag saknar är kanske främst en författningsdomstol som inte kan köras över på samma sätt som det befintliga lagrådet. Den borde införas snarast som en garant för att väga den politiska maktens beslut mot lagar om mänskliga rättigheter, konstitution och internationell rätt.

Ekonomi

Ett samhälle som drivs med socialistisk grundsyn ser jag som uteslutet om man vill sätta människan i centrum. Den fria marknadsekonomin är det som i stort tagit oss till den fantastiska standard vi har idag. Kapitalistiska system är på intet sätt ofelbara, men alternativen är så mycket värre. Genom att införa pengar som mellanhand för utbyte av produkter och tjänster har vi fått enorma möjligheter. Däri ligger entreprenörskap, innovation, frigörelsen från tids- och jordbunden ekonomi. Det har möjliggjort satsningar på framtida mål. Det har lett till vanliga människors möjlighet att lyfta sig ur armod och tvång. Marknadsekonomi är självklart inte den enda kuggen som behövs i ett fungerande samhälle, men ack så viktigt. Ett politiskt system som kan stötta människor och näringsliv att mötas är en nödvändig del i denna kalkyl. Stat och kommun lägger grunden med infrastruktur inom t.ex. vård, skola, vägar, elnät och liknande. Inom dessa ramar menar jag att det sedan är marknadens kraft som kan verka och bidra till människors välstånd.

Energi

  • Bygg ett nytt kärnkraftverk
  • Bygg ut stamnätet

Elenergi är helt nödvändigt i ett land som Sverige. Det hade inte gått mer en några få timmar utan elekricitet en kall vinterdag innan vi hade börjat trilla av pinn. Solceller och vindkraftverk i all ära. Det är inte svaret på detta behov. Vad vi behöver är långstiktigt hållbara lösningar som är såväl planerbara som ekonomisk och miljömässigt försvarbara. Idagsläget är det endast två alternativ som är realistiska, vattenkraft och kärnkraft. Jag menar att det krävs en satsning på tre områden inom energiförsörjningen. Dels måste stamnätet mellan norra och södra Sverige byggas ut. Den andra delen handlar om att minst ett nytt kärnkraftverk byggs i södra Sverige. Det tredje området är att forskningen inom såväl kärnkraftsområdet som andra långstiktiga energislag återupptas och utökas.

I allra högsta grad populistiskt anser jag dessutom att de zonindelade eltarifferna som gäller för olika delar av Sverige måste tas bort. Det är orimligt att människor i södra Sverige ska betala högre taxa för el bara för att politiker i årtionden vägrat utöka kärnkraften i södra Sverige.

EU & Euro

  • Nja, till EU

Jag var länge skeptisk till den Europeiska Unionen och har fortfarande många synpunkter på dess omfattning och mandat, som jag tycker ska begränsas. Trots det tror jag det är bra att tänka på det grundläggande syftet med EU. Det började som kol- och stålunionen efter världskriget med ett avtal där de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland ingick som parter. Tänk bara på saken. Två länder som nyss stridit mot varandra beslutar sig för att nu får det vara nog. Det är i denna anda mina positiva tankar om EU går. Dock finner jag EU som institution mycket problematisk när det kommer till grundläggande värden. EU är varken en demokratisk eller parlametarisk enhet, oaktat att det sker val till dess parlament. Dess verksamhet ligger oerhört långt från vanliga människors vardag. Risken att det förvandlas till en auktoritär entitet känns överhängande.

Vad gäller Euron så är jag försiktigt positiv till att ersätta den svenska kronan, men jag har egentligen ingen kunskap om vad det skulle få för betydelse ur ett makroekonomiskt perspektiv.

Flyg

Se Trafik.

Flyktingpolitik

Se Invandring.

Friskolor

Se Utbildning.

Fängelser

Se Brott och straff.

Företagande

I hjärtat av svensk välfärd ligger människors förmåga att utbyta tjänster och varor. Innovation, framsteg och resurser till att solidariskt hjälpa andra springer allt ur förmågan och möjligheten att driva verksamheter. En stat bör i mina ögon vara liten, men samtidigt vass inom de ansvarsområden man ska uppbära. En sak som dock ska undvikas är att hindra människor från att driva, utveckla och verka inom företag. I politiken ställs entreprenörsskap ofta som motpol till arbetsrätten. Det är tydligt att det finns rovgiriga företagsledare och cyniska investerare där ute. Trots detta är norm snarare att arbetsgivare och arbetstagare fugerar i symbios där varken den ena eller den andra klarar sig på egen hand. Politiken bör i mina ögon lämna näringslivet i fred så långt det går.

Ett område jag dock ser att man bör stänga ute näringslivet från är det som kallas Corporate Responsibility. Allt fler företag anammar olika sociala program som kan handla om allt från miljöpolicies till sociala satsningar. Det görs såklart i lovvärd anda, men det man glömmer bort är att man då tar sig rätten till samhällspåverkan i strid med den demokratiska process ett samhälle bygger på. Dessutom slösar man bort resurser som rätteligen tillhör företagens anställda, ägare och kunder. Jag menar att denna typ av verksamhet skulle vara otillåten för näringslivet att engagera sig i.

Försvar

  • Ökade anslag till försvaret
  • Medlemskap i NATO

Att försvara ett lands medborgare mot yttre hot tillhör en av de få saker en stat har som ansvar. Min syn är att Sverige bör ha ett väl utvecklat försvar som kan stå emot riktigt svåra hot, oavsett om de kommer i form av traditionell krigföring, assymetisk terror, cyberhot eller liknande. Det innebär en märkbar kostnad i fredstid, men ställer oss också i betydligt bättre position den dag läget hettar till i vår närhet. Försvaret måste ständigt vara berett. Hot och attacker sker varje dag i form av otillbörlig påverkan, spionage, sabotage och liknande. Jag anser att de nationella gränserna är av högsta betydelse, såväl geografiskt som på ett kulturellt, socialt som ekonomiskt plan. Det är en förutsättning för det demokratiska styreskickets överlevnad. Frågan om medlemskap i NATO är ofta en vattendelare mellan olika politiska inriktningar. Jag kan se både för och nackdelare med alliansen. Främst handlar det om solidaritetstanken, men även skyddet för den egna suveräniteten som talar för ett medlemskap. Det i kombination med samma grundtanke som med EU så är medlemskapet ett sätt att minska spänningar snarare än att öka dem. Jag tror också att NATO-medlemskapet är rätt väg att gå för att ta steget ur den skeva självbild många svenskar verkar ha, om en näst intill helig status som världens samvete. Något som aldrig varit korrekt mer än i drömmarna.

Glesbygd

  • Stärkt infrastruktur
  • Minskad bränsleskatt

Stad och glesbygd ställs ofta mot varandra i den politiska diskussionen. Några partier har som tradition att tala gott om glesbygden, men bryr sig i realiten inte ett dugg om annat än stadsbor eftersom det är där de stora väljargrupperna bor.

Vi kan helt enkelt konstatera att urbaniseringen är en oerhört stark kraft och har så varit i årtionden. Den kommer inte avslutas och stora delar av Sveriges områden är redan tömda på människor. Självklart är det problematiskt men knappast oväntat. Jag menar att det framför allt är två områden som kan göra glesbygden attraktiv för fler människor. Det ena handlar om att digital infrastruktur fungerar allt bättre och gör att distansarbete blir vanligare. Det minskar behovet av fysisk närvaro och främjar boende på landsbygden. Det andra området handlar om infrastruktur ifråga om vägnät, järnväg och flygförbindelser. Det är lätt att se hur attraktiviteten till glesbygdsområden snabbt ökar då järnvägsstationer byggs och när vettiga trafikleder färdigställs och underhålls. Ett sätt att göra glesbygden intressantare vore att minska skattetrycket för människor boende i landsbygd, t.ex. genom att minska bränsleskatten.

Global uppvärmning

Se Klimat och miljö.

Globalisering

  • Globalt samarbete, lokala beslut

För en del människor verkar ordet globalisering trigga all världens konspirationstankar, om den djupa staten och nationalstaternas förfall. Det är givetvis en dystopisk syn. Den motsatta sidan är i mina ögon lika naiv. Där målas upp en enda stor värld av blommor, där alla älskar varandra och delar på allt i solidarisk anda. Det finns många bra saker med att bredda sin horisont och se de fördelar som finns med att samarbeta över nationsgränserna, inte minst inom handel och kultur. Samtidigt är ju globaliseringen ett konkret hot mot den demokratiska modellen eftersom beslut i en global värld flyttar allt längre bort från den enskilda människan. Det alienerar människor. Det återför dem till livegenskap eftersom sociala skyddsnät blir verkningslösa. Jag menar att frågor ska lösas på lägsta möjliga nivå där så är lämpligt. Det är en princip som jag menar följer med tron på människovärde. Det innebär inte ett mostånd mot globalt eller internatioinellt samarbete, men det betyder att endast det som är nödvändigt att beslutas på global nivå ska fattas där.

HBTQ

Frågan om människors rätt att kunna uttrycka sin sexualitet är grundläggande. Det borde vara varje människa förstå att homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet m.m. inte får vara grund för att behandlas illa. Samtidigt beklagar jag de intressenter som använder människors sexuella identitet för att driva olika agendor, till exempel inom den så kallade DIE-lobbyn (Diversity, Identity, Equity). Där har frågor om sexualitet bakats samman med väsensskilda frågor och kommit att maskeras så att inga lösingar på egentliga problem finns att finna.

Identitetspolitik

Identitietspolitik är ett område som verkar ha utvecklats stegvis ur marxismen. I samband med att socialismens förödande resultat tydliggjordes tog istället identitetspolitiken form genom intressenter som Foucault, Derida m.fl. Kanske kan vi säga att de lät omstöpa socialismens inramning kring klasskamp till att måla upp samhället som en strid om att tillskansa sig makt och att det fanns de som förtryckte (företrädesvis vita heterosexuella män) och de som var offer (kvinnor, svarta, homosexuella m.fl.). Centralt i detta ramverk är ordens betydelse och vem som äger rätt att forma dem.

Jag tycker det är uppenbart att identitetspolitikens förespråkare i dessa dagar håller på att ta över samhället. Det syns överallt, från hur man i SVT svassar som katten kring het gröt omkring vissa ämnen, till läroböcker som blir fullkomligt absurda i sin ambition att vara genuscertifierade, till historieförfalskning för att man inte klarar av att betrakta verkligheten. För många männiksor har identitespolitiken ett syfte om att bilda en bättre värld. Vad de inte tycks förstå är att de blir medel för människor som här hittat ett sätt att tillskansa sig otillbörlig kontroll.

I identitetspolitiken ingår områden som diversitet, feminism, relativism, intersektionalism, maktanalys, jämställdhet (bland annat inriktad på kvotering), könsidentitet, grupp, transfobi, homofobi och mer. Massor av termer som dessa används. Jag menar att de i slutänden ingenting gott betyder för de människor som man säger sig vilja skydda.

Invandring

Ivandring är ett av vår tids mest omdebatterade ämnen. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av frågan, men den verkar ju beröra många. Invandring och utvandring har såklart alltid varit en del av samhället. Under 1800-talet utvandrade mängder av svenska medborgare till USA på grund av hungersnöd och snedvriden resursdistribution. Under andra år har istället inströmningen av människor varit stor, t.ex. vid 1600-talets inströmning av hantverkare från Europa, 60-talets grekiska arbetskraftsinvandring.

Invandring sker också av olika anledningar. Ibland handlar det om ett normalt flöde av männskor som kommer och går. Den massinvandring som skett under senare år är dock exceptionell och i mycket problematisk eftersom den negativt påverkar vår förmåga att långsiktigt verka solidariskt på lokal såväl som internationell nivå. Resurserna räcker helt enkelt inte till. Min syn är att det är allt för många männskor tillåtits invandra till Sverige under senare år. Det har inget med människors etniska bakgrund att göra. Det handlar helt och hållet om en fråga om solidaritet. Jag menar att Riksdgen behöver fatta beslut om att stoppa invandringen under ett antal år, detta tills kommunernas förmåga att nå sina basuppdrag avsevärt balanserats.

Jämställdhet

Att arbeta för människors lika behandling är i sig positivt. Jämställdhet är dock inte ett ord jag tar i min mun utan en bitter smak. I korhet kan sägas att detta ord tilllsammans med feminism bildar en egen rasistisk doktrin som skitar ner vårt samhälle. Det har ingenting med rättvisa, humanism, kvinnors frigörelse (eller mäns för den delen) att göra. Jämställdhet borde vara ett ord som ingår i rättvisebegreppet, men har tyvärr blivit så besludlat av politisk ideologi att det är oanvändbart. Den som tror att jämställdhet betyder samma förutsättningar för män och kvinnor måste tyvärr tänka om. Det står för kvotering, manshat, maktfullkomlighet, kränkthet, identitetspolitik, diversitet på osaklig grund och mycket mer. Begreppet har tillsammans med en hel flora andra begrepp under det postmoderna paraplyet kommit att bli det största hotet mot demokratin, och utklassar idagsläget rasismen med god marginal som samhällsomstörtande idé.

Klimat och miljö

  • Kärnkraft
  • Central sopsortering
  • Effektiv trafikplanering i stadskärnor

Klimat, miljö och mat har blivit vår tids stora trosfrågor. Det är få som vill erkänna de pseudoreligiösa inslagen men så är fallet. Åsikter inom detta område har i allt större utsträckning fått karaktären av sekterism. Resonemang och olika perspektiv betraktas som hotfulla, rent av destruktiva, istället för att hjälpa oss att skapa en rimlig bild av vilka saker som bör hanteras och hur.

Forskare världen över är hyggligt överens om att medeltemperaturen ökat någon grad. Man är också överens om att mänsklig aktivitet påverkar temperaturen över tid. För det tredje kan man se att CO2 har ett samband med temperaturförändingar. Men ungefär där slutar den samstämmiga bilden av forskningsläget. Vi har inte någon entydig bild av vad detta betyder och vilken kausalitet som finns mellan dessa områden.

Jag menar att vi måste sluta kasta bort resurser på verkningslösa åtgärder. Det är naturligtvis så att vi ska vara rädda om vår miljö. Men för den sakens skull behöver vi inte kasta pengar i sjön på subventionerade vindkraftverk, pålagor för husägare, plastpåseskatter, miljöavgifter och annat trams. Det är dags att se till vekliga frågor. En åtgärd vore till exempel att bygga ett nytt kärnkraftverk som kan ersätta bruk av skitig el och ineffektiv sol- och vindkraft. En annan åtgärd vore att slopa hela spelet kring återvinningscontainrar och fackindelade sophämtningskärl. Och ersätta det med centraliserad sopsortering. En tredje åtgärd vore att anpassa stadskärnor efter effektiv trafikplanering som gör att åtkomst till städerna blir bättre för alla medborgare. Det skulle dessutom kunna vända trenden kring utarmade stadskärnor.

Frågor kring klimat måste givetvis även hanteras på internationell nivå. Hjälpen till länder som saknar effektiv energiframställning bör förbättras. Forskning kring effektiva fordonsflottor bör utökas, varför inte kring vätgas som drivmedel istället för skitig batteridrift och fossilbränslen.

Kriminalitet

Se Brott och straff.

Kultur

Begreppet kultur kan innefatta mycket. Allt från hur vi förhåller oss till varandra till skulpturer i sten. Det kännetecknar även vad vi ser som svenskt och formar vårt lands gränser på många sätt. Det är viktigt och innehåller bland annat de särdrag som tagit oss till dagens samhälle, på gott och på ont. Det innefattar konst, hantverk och liknande uttryck. Konst och kultur betraktas ofta som något udda och onödigt, men man måste förstå att konsten är en språngbräda för samhällets utveckling. Precis som fantasier och drömmar för människor, precis som innovation inom näringsliv och universitetsvärlden, krävs ett fritt och spirande kulturliv som utmanar dagens föreställningar. Hade det inte tillåtits hade vi aldrig kunnat nå den höga standard vi lever av idag. Kulturlivet bör befrämjas, men inte villkoras. Detta måste vara centralt. Konst får lika lite som tankar och yttranden begränsas med censur och lagstiftning. Konsten är viktig, men det är inte så att stat och kommun nödvändigtvis bör bekosta kulturyttringar. Om de gör det så får det inte ske utifrån värdegrundsperspektiv.

Kärnkraft

Se Energi.

Landsbygd

Se Glesbygd.

Miljö

Se Klimat och miljö.

Omsorg

Se Vård och omsorg.

Polisen

Se Brott och straff.

Religion

  • Återinför kristendomskunskap i skolan

Religion är inte något som står högt i kurs i ett samhälle som det svenska. Lite skrattretade är det eftersom mängder av människor likväl lever efter stympade trosuppfattningar genom ideologiska inriktningar.

Det är inte så att man ska tvinga människor att bekänna sig till en Gud, verkligen inte. Jag ser dock problem med att dominanta aktörer påverkat människor att rata den kristna traditionen, trots att vi samtidigt lever inom dess ramar. Det blir som att slänga ut barnet med badvattnet. Effekten menar jag har blivit en dissonans mellan medvetande och känsloliv. Och är en av flera anledningar till att många människor idag mår psykiskt dåligt. Det är inte så att de kristna berättelserna är tillkomna av en slump. De är sprungna ur tusentals år av visdom och traditioner och långt bak i tiden från de basala beteenden vi har med oss genom evolutionen. Den kristna skolan talar om allt från människans särställning och okränkbarhet till vikten av att bära livets tyngd och svårigheter. Det spelar egentligen ingen roll om man tror på Gud eller ej. Budskapen är likväl centrala för samhällets funktion. Jag menar att kristendomskunskap borde införas som obligatoriskt ämne i grundskolorna igen.

Rättvisa

  • Grunder i principiella ställningstagaden
  • Funktionellt baserad etik

Rättvisa ligger bortom frågor om brott och straff. Med det ser jag till grundläggande värden som råder på individnivå och i ett samhälle. I grova drag kan vi basera rättvisan på etik och moral som kan betraktas utifrån principiella idéer eller som konsekvensgrundade. Vad betyder det på vanlig svenska. Låt oss ta ett tydligt exempel. Det är felaktigt att misshandla en annan människa. Det spelar ingen roll vilken orsak som ligger bakom, t.ex. att offret hade en i förövarens ögon felaktig åsikt. Principen är att det är fel att slå någon. Konsekvensgrundad moral säger istället att sakfrågan avgör handlingsutrymmet och moralen. En slags etik där man vill maximera det goda i världen. Jag menar att i sin grundläggande form är den principbaserade etiken oftast att föredra.

Kan vi argumentera mot detta. Ja, självklart. Även den principiellt grundade etiken har ett antal axiom i botten som kan sägas vara konsekvensgrundade. Inget är så enkelt att vi kan applicera en regel och tro att den gäller i alla sammanhang. Det måste ses som en fingervisning i en viss riktning. Självförsvar kan t.ex. innebära att man tvingas bruka våld mot någon för att värja sig. Vi kan ju då eventuellt mena att principen om att man inte får göra någon annan illa är bruten. Denna typ av undantag är dock strikt reglerade. Det är ju också så att lagarna ska gälla alla, inte bara vissa utpekade grupper eller individer. I det senare fallet frångår lagstiftningen det demokratiska synsättet. Redan idag finns tyvärr inslag av segregerande lagstiftning i Svensk lag.

Etik och moral behöver människor kunna odla utan statlig kontroll. Detta är något som uppstår i folkdjupet, inte ovanifrån. Det betyder att vi kan utveckla vår humanistisk människosyn tillsammans och principiella idéer skapar föutsägbarhet och trygghet.

Problematiskt blir det när Riksdagen som lagstiftande makt inför regleringar som baserar sig på ideologisk värdegrund istället för människors etiska grund. Det handlar då om att åsikter i olika sakfrågor upphöjs till principiella regler. Då har du plötsligt byggt in ett godtycke i samhällsbygget. Detta är djupt bekymmersamt och måste motverkas för att förhindra ett auktoritärt samhälles framväxt.

Ofta kan jag se hur diskussioner om etik och moral hamnar i kläm mellan känslor och fakta. Faktaresistenta människor förlorar ofta sakfrågornas argument men får likväl gehör i stor grad, genom att skrika högst och tala till människors känslor. Jag menar att diskussionen ofta hamnar fel. Frågan är inte om etiken grundar sig på känslor eller fakta. Det förra är för godtycklig och därmed tyranniskt, det senare kan inte användas fullt ut eftersom det i slutänden finns oändliga mängder fakta och det kan användas helt efter egen agenda. Etik och moral grunda sig nog inte enbart, men till stor del på funktionell betydelse vill jag påstå. Det är ett sätt att gruppera etiken till något som är användbart i verkligheten. Det gör också att etik har en stark koppling till vårt fysiska jag och ligger djupt rotat i våra beteenden. Det är därför mycket oroande med ideologiska föreställningar om att allt är relativt och att de traditioner vi har kan kullkastas utan vidare.

Sjukvård

Se Vård och omsorg.

Skola

Se Utbildning.

Statsskick

Det demokratiska samhälle vi lever i är på intet sätt en självklarhet även om det kan tyckas så. Demokratin utmanas ständigt av yttre såväl som inre hot. Det är inte mer än under senaste seklet vi kan sägas ha levat under en någorlunda fri demokratisk ordning. Frågan om allmän rösträtt utvecklades successivt under början av 1900-talets första hälft. Från att endast en liten grupp höll hela den politiska makten i sina händer kom successivt allt fler människor att få lägga sin röst i politiska val till riksdagens kammare. År 1921 fick kvinnor rösträtt till båda kamrarna och året därefter fick även män rösträtt på samma villkor (d.v.s. utan krav om fullgjord värnplikt).

Trots övergången till ett parlamentariskt system har kungahuset och monarkin bibehållits i Sverige. Jag kan faktiskt inte bestämma mig för om det är en bra sak eller ej. Någon form av represenation på statsnivå betraktar jag som positiv, men sen blir det inte lätt att ha en åsikt. Många argument finns såväl för som emot. Såväl successionsordningen som apanagets storlek, traditioner m.m. kan tas i beaktande när frågan belyses. En republik med vald president som statsöverhuvud är tilltalande utifrån demokratiska perspektiv. Å andra sidan är då risken stor att denna position färgas av politiken. Det är inget som jag ställer mig bakom eftersom statsöverhuvudet ska vara en representant för landet, inte den politik som förs för stunden. Med detta som huvudskäl lutar jag åt att föredra en konstitutionell monarkin som statsskick.

Trafik

  • Öppna stadskärnorna för effektiv trafikplanering
  • Skär ner Trafikverkets budget alternativt ändra dess inriktning

Mänskliga möten är en helt avgörande del av vårt samhälle. Det är så tjänster och varor byter hand och kommer oss till del i vardag och i fest. Oavsett om vi själva beger oss till affären, någon levererar varor, vi pendlar till jobbet, går på teater eller hälsar på någon så betyder det att vi transporterar oss någonstans. Den digitaliserade världens utväxt har visserligen förändrat behoven men det betyder inte att vi förflytta oss mindre. Covid-19-pandemin är i sammanhanget endast ett hack i kurvan trots sin globala omfattning.

Ett samhälle som ska fungera måste lägga stora resurser på infrastruktur som stödjer den variation av trafikanter som rör sig på våra vägar, till havs och i luften. Allt från fotgängare till privatbilister, bussar, tunga transporter till flyg och tåg. Målet med trafikplaneringen måste vara att underlätta trafikflödena, inte att hindra dem.

Tyvärr har Trafikverket, länsstyrelser och lokala myndigheter getts allt för stor makt att göra slarvsylta av våra stadskärnor. Istället för att främja möten människor emellan och stärka näringsliv stängs den ena orten efter den andra ner med farthinder, förbud och hutlösa parkeringsavgifter. Samtidigt som människor i tätorter får ett allt snävare utbud, stängs människor från kringliggande områden ute och hänsvisas till gigantiska handelsplatser med intetsägande plåthangarer.

Samtidigt pågår ett ofantligt resursslöseri med att stängsla in den ena trafikleden efter den andra med vallar, viltstaket, viadukter för djur, fartkameror med mera. Det görs regelmässigt med motivet av att spara liv och miljö, men står till stor del utan proportion i förhållande till effekt och kostnader. Detta passerar utan att någon egentligen säger någonting, eftersom det ligger utanför radarn i den offentliga debatten. I mina ögon bör trafikmyndigheternas budget skäras ner radikalt inom dessa områden och omfördelas till upprustning av spårtrafiken och underhåll av befintligt vägnät samt nedmontering av en stor mängd trafikförsvårande hinder.

Trygghet

  • Stärk familjen som central enhet

Det är skillnad på faktisk trygghet och upplevd trygghet. Jag får dessutom intrycket av att trygghet blandas ihop med livets grund om att möta verklighetens svårigheter och ta sig genom dem.

Trygghet skapas genom sammanhang och goda relationer. Kanske är det så att det är vad som saknas idag när familjer splittras allt mer och vi vilar på institutioner att sörja för allt fler basbehov. Det är självklart så att faktiskt trygghet är viktig. Våldsverkare måste lagföras i större utsträckning. Alla medborgares utsatthet för övergrepp måste hanteras genom att fokus läggs på att hantera den lilla grupp människor som begår huvuddelen av alla brott. Där ligger den effektivaste åtgärden som jag ser det, istället för att vi ska försöka omdana hela samhället i riktning som är irrelevant eftersom det inte är norm att behadla andra människor illa.

Utbildning

  • Ökat individbaserat inlärande
  • Kunskapslärande

Människors tillvaro och förutsättningar till lärande är oerhört olika. Det betyder att utbildningsinsatser måste grunda sig i just detta. Alla kan inte stöpas i samma form. Vi kan se att dagens politiska framfart inom grundläggande utbildning riskerar att haverera förutsättningarna till ett värdigt liv för ett stort antal barn. Detta genom att på ideologiskt plan förvägra dem lärande och istället fokusera på frågor som diversitet, normkritik och liknande. Istället hamnar diskussionen ofta i metafrågor, som ifall vi ska ha ett betygssystem och hur det ska se ut. Det blir som att diskutera färgen på en städmopp när vi står inför en soptipp. Fokus inom det grundläggande utbildningsväsendet måste rikta sig mot kunskapsinlärning.

Inom akademin menar jag att alla former av politiskt inflytande över forskningsinnehållet måste avlägsnas eftersom det inte är förenligt med god vetenskaplig etik att blanda ideologi och forsking.

.

%d bloggers like this: