Adam och Eva

Den heliga skrift, en introduktion till detta blogginlägg

Av jord är du kommen, till jord skall du åter varda.

Så lyder prästens ord enligt jordfästningsformuläret vid en kristen begravning och samtidigt lägger han eller hon tre skopor jord på den dödes kista.

Idag tänkte jag mig några funderingar kring dessa ord, samt saker som jag tror är relativt okända hos gemene man. Orden om att vara av jord kommer från Första Mosebok, kapitel 3:18 och 3:19 och är Guds ord efter att Adam och Eva ätit av den förbjudna frukten (vilket vi brukar säga är ett äpple, men egentligen är ett fikon om jag inte tar helt fel). Texten lyder:

Du skall äta av växterna på marken, du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.

Vad är det som är så märkligt med detta. Njae, inget vid första anblick egentligen. Jag, och jag tror många med mig, betraktar detta som att vi människor inbegrips i ett kretslopp med naturen och universum. Vi kan se det som att vi kommer ur detta kretslopp genom att födas och sedan återgår vi till det oändliga vid döden. En del uppfattar cykeln som reinkarnation, medan andra menar att livet kort och gott tar slut och vi återgår till molekyler och jord.

Men , låt oss nu titta på en annan del av Första Mosebok, i kapitel 1 och 2.

Ur kapitel 1:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Ur kapitel 2:

När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.”

Detta är de delar i bibeln då Adam och Eva skapades av Gud. Ibland används bibeltexten som bevis för att kristendom i allmänhet är för könsförtryck och att bibeln innehåller en massa larv. Men vad som inte blir tydligt i den svenska bibeln är att texten handlar om Adam och Eva och att ordet jord, eller frasen ur jord kommer från hebreiskans דמם (dmm) vilket står för termer som början och spannmål. Det kan även härledas till hebreiskans דם (dom) vilket betyder blod. De hebreiska orden visar alltså att namnet Adam är ett begrepp för jord och den grund vilket liv bygger på.

Tittar vi sedan vidare på Eva i dess hebreiska betydelse så hittar vi ordet חיה (haya), vilket betyder leva. Vad händer om vi använder dessa betydelser i texten? De två orden i berättelserna sammanlänkar med andra ord jord och liv till en sammanhängande enhet. För mig blir det en slags symbios där livet springer ur jorden och att en samklang mellan de båda krävs. Även Guds ord i Första Mosebok 3:19 ovan blir mer begripliga om vi inte stelbent betraktar Adam och Eva som personnamn för en man och en kvinna. Istället menar jag att vi kan försöka förstå Moseböckernas berättelser genom att anlägga några dualistiska perspektiv (dock ej att tolka som att dualism alltid är tillämpbart):

  • maskulint och feminint
  • ordning och kaos
  • land och vatten
  • känt och okänt
  • jord och liv
  • Yang och Yin

Jag tror det är så vi bör läs texterna för att tyda vad de betyder. Det är helt enkelt inte möjligt att bokstavstroget läsa bibeln och tro oss kunna uttolka dess betydelse. Bara i Moseböckernas texter ser vi att den svenska översättningen genomgående refererar till människan som henne, vilket på samma sätt som ovan inte pekar på ett specifikt kön trots att så skulle vi kunna lura oss själva genom att anlägga dagens världsbild onyanserat på texten. Det är lätt att förledas när vi betraktar historia med dagens värderingar och kontext. Detta korta inlägg får väl helt enkelt bli en uppmaning till reflektion i möten med andra referensramar än de man är van vid.

Och den i mitt tycke intressanta aspekten att Adam egentligen betyder jord och Eva liv.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: