Kain och Abel

Den heliga skrift, en introduktion till detta blogginlägg

En av de mest kända berättelserna ur Bibeln är den om Kain och Abel. Denna historia om Adam och Evas söner, där avundsjuka orsakar ond bråd död. Berättelsen ligger till grund för så mycket i livet, allt från kulturuttryck till att fånga fundamentala mönster om val i vår vardag.

Kain och Abel representerar de första människor på jorden som avlats av andra personer. En tolkning är att bröderna egentligen står för något annat. Kain var jordbrukare. Han kan betrakts som en symbol för det nya samhället, då mänskligheten gick från att vara ett jägar-/samlarsamhälle till jordbrukssamhälle. Abel var herde. Han symboliserar istället det gamla samhället, med nomadliknande struktur.

Sett med dessa ögon kan man betrakta berättelsen som en historisk transformation där det nya samhället tränger ut (tar död på) det gamla sättet att leva och i samma stund förlorar den frihet som det gamla livet innebar.

Hur som helst hittar vi historien om Kain och Abel i Genesis I (eller Första Mosebok), kapitel fyra. Det lyder som följer.

1. Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. 2. Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3. En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5. men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6. Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7. Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

8. Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9. Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?” 10. Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11. Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12. Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” 13. Kain sade till Herren: ”Mitt straff är för tungt att bära. 14. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15. Herren svarade honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16. Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Jag tror att den viktigaste lärdomen ur detta kapitel består av några fundamentala delar. Den första är att livet helt enkelt inte är rättvist. Det spelar ingen roll att du lever ett vanligt liv och gör vad du kan, det kommer alltid att finnas saker som ger vissa människor fördelar och andra nackdelar. Människor som levt sunt hela livet drabbas oförskyllt av svåra sjukdomar, personer som redan har allt vinner högsta vinsten på lotteri, någon som fuskar blir befordrad och så vidare. Listan kan göras oändlig. Detta sker överallt och hela tiden oavsett om det i betraktarens ögon är orättvist eller inte.

Berättelsen visar också att det gör ont, det sårar, det skaver när man ser sig förbisprungen av andra människor eller blir förfördelad trots att man gör hyggligt goda insatser. Men att du helt enkelt får leva med att det inträffar jämt och ständigt. Och nej, det betyder inte att du ska acceptera vad som helst. Låt inte det bli lärdomen. Det kan dock vara på sin plats att välja de strider du kämpar. Om vi låter oss förledas av avundsjuka och förakt har vi i min tolkning av texten inte annat än vår egen bitterhet och svårmod att vänta. Det kommer märka dig och även andra i din närhet. Kränkthet och förakt som svar på orättvisor är med andra ord inte något att rekommendera.

Ytterligare en lärdom ur historien tror jag handlar om att det inte räcker med att göra vad du kan. Det du bör sträva efter i livet är att ta sikte högre än så, att verkligen axla den värld du möter, med alla svårigheter och orättvisor. Det är att göra offer och lämna efter dig en värld som är en lite smula bättre än den tidigare var.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: