Att mötas

Märkligt är det att anses provokativ, samtidigt som Blondinbellor, Kardashians och drogade rappare utgör tonårsideal. Märkligt är det att grannen lättare fixar en joint än ett jobb att gå till. Att den som vågar närma sig frågor om ursprung och kultur hotas till livet. Att den som vrålar, -Nazist! samtidigt krossar glas och andra människors näsor till deviser som “Ropen skalla, en jord åt alla!”


Varför reser du dig inte upp och säger stopp, är du så rädd? Som barn lärde vi oss att vrida, vända, argumentera för vår sak. Som vuxna ombeds vi hålla käften, annars raderas vi från varje plattform, jobb och vänkrets. Allt du säger kan vändas mot dig, klassas som rasism, misogyni, homofobi. Och är du mörk i skinnet tvingas du till offer, är du blek har du inget annat än skuld att vänta. Smaklöst är när böcker, filmer, idoler bränns på bål i BLM- och metoo-andans namn.

Patetiskt är det att utbrista, -Fake News! och samtidigt hämta sina fakta från Twitters flöde. Att spy galla över snubben som valhänt raggade på krogen och dagen efter låta CupcakKe dunka i högtalarna, när du skjutsar barnen till dagis. Vi kräver rätten att uttrycka oss, i samma andetag som att allt obehagligt ska censureras. -Snälla, förstå. Du måste skilja sådant du ogillar från verkligt hat. Annars är vi ohjälpligt förlorade.

Obegripligt är att ingen tycks se, att det som tidigare band oss vid spisen, vid plogbill, i fabriken inte försvunnit. Bara bytt skepnad till tunna trådar som snärjer utan att synas. Istället för omänskliga villkor är det små mobilskärmar som fångar oss alla i mentala bubblor. Det är så uppenbart att söndra och härska är taktiken, genom att kasta in facklor om klimat, ras, religion, kön, sexualitet. Sekundsnabbt tvingas du välja sida, påeldat av nyttiga idioter i medias tjänst. Och det spelar ingen roll om du är för eller emot.

Vi har blivit så dresserade i att dela världen i gott och ont, höger vänster, svart vit, man kvinna, hetero homo. Begrip att det är verktyg för att hålla dig i schack, där du i affekt drivs att odla ett inre hat. -Säg, hur kan man sen slunga dessa känslor mot sina meningsmotståndare och ändå inte förstå, varför samhället inte blir bättre. Varför denna besatthet av att avköna allt. Att göra han till det och hon till en hen. Jag blir beklämd när jag ser hur kampen för kvinnors rätt förvandlats till öppet manshat, hur det delar oss i ett könskrig ingen normal människa vill ha.

Det är bara du som kan göra skillnad. Du väljer att möta din omgivning, se den och förstå den. Om inte, kommer den vind som redan sveper bara tillta i styrka.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: