Rött är det nya bruna

Ja nog är det spännande tider vi lever i. Med Covid-19 inpå husknuten och med allt som följer med det ifråga om social distansiering och psykologiska utmaningar. Teknik som allt mer omvandlar det analoga samhället till ett digitalt dito införs på bred front. Samtidigt sker inte minst en omdaning av samhället som pressar oss in i ett apartheidnarrativ med relativism, feminism, ras- och hbtqteori och andra avarter som norm.

Exempel på steg i denna riktning är att allt från mediastöd till utbildningar villkoras mer och mer med krav på korrekta värderingar i Orwelliansk anda. Ett exempel är t.ex. yrkeshögskolornas fortbildningsprogram för personer som vill omskola sig till behöriga lärare. Dessa program är fyllda med postmodernistisk värdegrundsteori som man måste internalisera för att ta examen.

Intressant är att vi kan se hur valet i september 2022 börjar närma sig och det skapar en atmosfär hos regeringskoalitionen att hasta genom beslut som skapar en än mer infekterad tillvaro för alla och envar. Det senaste är att man vill strama åt grundlagen genom att offra offentlighetsprincipens möjligheter till åtkomst av vissa personuppgifter. Detta är uppenbarligen ett lagförslag som har bäring på den företagsidé som realiserades för några år sedan, genom att ett bolag tillhandahöll tjänster där kunderna fick tillgång till geografisk information över brottsplatser och kriminellas adresser. Mot betalning förstås.

Samtidigt som detta förslag drivs, har en bred majoritet i riksdagen, skamligt nog även Kristdemokraterna det parti jag själv företräder, en ny lag på gång som förbjuder deltagande i det som man kallar rasistiska organisationer. Även detta är en begränsning i grundlagen genom att man omgärdar mötes- och föreningsfriheter med större restriktioner.

Båda förslagen är som vanligt lovvärda och alla vill väl. Tyvärr är de som andra förslag av denna sort bara ytterligare en bit på ett sluttande plan. Att begränsa tillgången till information om brott och brottslingar gör kanske i första hand arbetet för undersökande journalister svårare. Bara det är djupt problematiskt. Men det begränsar även vanliga människors rätt till information som faktiskt angår dem i ett demokratiskt samhället.

Vad gäller deltagandeförbudet omgärdas det av helt andra frågeställningar. Jag har inte mycket till övers för rasism. Jag skulle dock aldrig få för mig att begränsa andra människors rätt till att organisera sig runt frågor som jag i och för sig finner vämjeliga, t.ex. förakt för någon p.g.a. hudfärg eller sexuella läggning.

Vad är en rasistisk organisation egentligen och på vilket sätt kan detta komma att förändras över tid. Detta synes bara vara första steget mot att bredda rasistbegreppet till alla försök att orgaiserar sig kring frågor om kön, ras, religion, sexuell läggning med mera. För mig ter det sig självklart att det bara är ett första steg mot att införskaffa verktyg att tysta vem som helst som svensk regim finner olämplig att yttra sig. Ändamålsförskjutning har skett förr och som amen i kyrkan kommer det ske igen.

Vem klassar en organisation som rasistisk och hur kommer detta att begränsa den grundläggande rätten att uttrycka sig fritt. Vi måste komma ihåg att yttrandefrihet och rätten att mötas kring frågor är helt centrala för ett demokratiskt samhälle. Att på det minsta sätt begränsa detta är förenat med mycket stora risker. Dessa rättigheter finns inte för att du och jag ska kunna gå på pyjamaskalas och feel good-träffar. Det är till för att obekväma, kontroversiella, till och med vidriga åsikter ska kunna formuleras utan risk för ingrepp av offentliga organisationer. Det är ett skydd mot statens ingrepp. Det är på det sättet ett fritt samhälle utvecklas. Kom ihåg att utan obekväma åsikter hade vi aldrig haft det moderna samhälle vi har idag. Det borde även politiska företrädare kunna räkna ut.

Om en grupp människor med, låt oss uttrycka det diplomatiskt, mindre rumsren människosyn bestämmer sig för att prata om etnicitet på sätt som skulle bedömas som hets mot folkgrupp i offentliga sammanhang. Hur ska det bedömas när de gör så innanför lyckta dörrar? Är detta att betrakta som en rasistisk organisation? Vad händer i ett samhälle när människor inte har möjlighet att bearbeta sina känslor och tankar utan att riskera åtal. Hur hanteras en organisation som politiskt vill driva frågor om invandring? Självklart är jag inte så naiv att jag inte begriper vad syftet med denna lagstiftning i det korta perspektivet är. Man vill såklart få bort islamistisk extremism, högerextrema grupper (men troligen inte vänsterradikala diton eftersom de av någon outgrundlig andledning aldrig betraktas som extremistiska). Vilket sikte man har på lång sikt kan jag bara spekulera om men det är mycket brunt som hotar att färga tillvaron om du frågar mig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: